Hoppfullt

De sista dagarna har det blåst runt knuten dag och natt. Vinden har tjutit i kaminröret. Taket har knakat. Fönsterluckorna skallrat. Regnet har piskat från sidan så broccolin lagt sig i horisontellt läge. Men idag, när Sverige fått en ny liten prinsessa så spände regnbågen upp sig över både hav och berg! Ja, det klart att det inte har med det att göra men man kan ju låtsas. Inte för att vi är rojalister men vi gläds med de nyblivna föräldrarna! Och gläds gör vi om regnbågen är ett hoppfullt tecken för bättre väder. En regnskvätt då och då gör absolut ingenting. Men blåsten! Huga vad otrevligt det är. Nu räcker det! Nu vill vi och fröna som planterats i små krukor äntligen få vår.

Fettisdagen

Semlorna bakade

Idag har vi haft liten svensklunch här hemma. Av någon anledning är det lite extra att fira svenska traditioner när man bor utanför Sverige. Och fettisdagen är inget undantag. Pannkaksdagen säger engelsmännen. Och det kan de ju ha för semla är mycket godare. Kolla vad fina de blev med grädde och florsocker. Mandelmassan syns förstås inte.

I morgon är det askonsdagen och fastan börjar. Fast inte här i den grekisk-ortodoxa traditionen. Här börjar fastetiden på måndag, den “rena måndagen”. Så vi kan hinna äta fler semlor om vi vill – och det vill vi ju!

Vi åt inte bara semlan. Det blev äkta svensk ärtsoppa först och det tack vare att Skandinaviska kyrkan i Aten har olika varor till försäljning, framför allt under jultiden. De gula ärtorna köpte vi där. Säkert finns det gula ärtor även i välsorterade grekiska affärer men överallt där vi frågat har man skakat på huvudet och sagt “vi vet vad det är men vi har det inte”. Men VI har det, två kartonger så det blir till att njuta fler gånger! Ja, nu är det förstås bara en kartong kvar! Paret Edvardsson hade punch att bjuda på! Levererad från Sverige genom gäst på besök.

Ingen is i punchen? Nej, varm ska den vara till ärtsoppan!

Ja. nu kommer fastetiden,den bistra. Och det syns redan på vädret. Bister vind sveper över oss så att det visslar i kaminröret och katten vägrar gå ut. Vi får nog trösta oss med en och annan semla till om det fortsätter att blåsa och vina runt knuten. Ha en bra fettisdag och sen en bra fastetid hur ni än väljer att den ska se ut.

Soligt söndagsnöje

Byn Laghada var både startpunkt och målgång

Idag har vi vandrat i solen. Ja,det är rätt! Inte i regnet som vi haft nog av nu. Idag var det perfekt vandringsväder med sol fast en del kalla vindar. Vi ansvarar ju för vandringarna här en gång i månaden och vi gör det tillsammans med våra tyska vänner Ursula och Walter. Så idag blev det en liten rekning från Laghada och upp till ett kloster. Laghada är en ganska stor by men det bor inte många själar där på vintern. Faktiskt bara 4 stycken. Den lilla gumman på bilden är en av dem. Och så är det hennes man och en bror och en till!

Här är 25 % av byns invånare!

Desto fler djur stötte vi på. Får och getter, fåraherde och vallhund. Och några kor också som tittade fundersamt på oss

Inga olivträd nästan. Kanske har det framför allt odlats spannmål på alla vackra terasser längs sluttningarna. Vi vet inte men en välbevarad gammaldags “kvarn” såg vi. Alltså där åsnan vandrade runt och lät säden malas under en sten

Nu finns det enklare metoder

Målet för vår vandring  var ett gammalt kloster. En vacker miljö för en picknick och för den som vill en kyrka med gamla målningar att vila tanken i

Oj vad mörkt! Här behövs det ljus!

Denna vandring är lättgången men ändå blir man trött i benen av ett segt uppförslut. Visst ser det väl vackert ut både upp mot de snöpudrade bergstopparna och ner mot kusten?

Faktiskt fanns det en isskorpa på några vattenbehållare längs vägen

Den här isen lär nog inte ligga kvar så länge

Skön vandring på 3,5 timmar. Och tillbaka i byn Laghada fanns denna underbara marguerita som en kontrast till ishinnan och det karga klimatet högre upp.

Nu ska vi pusta ut med lite trädgårdsarbete. Man får ju inte slappa till sig! Ha en bra vecka!

Äntligen ett proffs i avloppet!

Ny handikappanpassad toa på ålderns vår

Under 2 dagar har vi haft proffset Marcus Schönfelder från staden Gytheo krypandes på knäna i vårt badrum och kök. Rör som glada amatörer satt in har bytts ut och fått säkra kopplingar och avstängningsspakar. Visst har det fungerat med handfat och tvättmaskin och avloppet i köket. Toaletten har varit ett osäkert kort…..Vissa dagar bättre än andra. När Marcus kollat blev det köp av en ny toalett. Inte samma lågprisvariant som tidigare där emaljen bara finns så långt ner i stolen ögat når och sedan är det bara cement. Och cementen växer ju mer som spolas ner. Vi ska bespara er detaljerna!

Nytt avlopp till handfatet

Nu har vi i alla fall bytt ut mycket med hjälp av ett tyskt proffs. Det tidigare allfixeriet är borta och förhoppningsvis ska inget kunna hända av översvämningar eller läckage. Och nu är det slut med stopp i avloppet i köket.

Nytt system under diskbänken

Så välkomna att hälsa på! Alla faciliteter är som de ska! Och det är värt varenda dyr euro!

Bränd torsdag

Den här torsdagen kallas för “tsiknopempti” i Grekland. Det betyder “brända torsdagen” då det doftar av grillat kött på många platser.

Sovlaki på gång

Dagen inleder karnevalstiden som pågår 11 dagar fram till fastan börjar på “rena måndagen”. Åker man in till Kalamata så lär oset ligga över centrum och sovlaki och annat gott serveras i både gathörn på små engångsgrillar och från tavernorna. Men denna “brända torsdag” så höll vi oss i vårt eget område. Vi passade på att åka till byn Neohori och dess gamla skola som nu övertagits av kulturföreningen i byn.

Gamla skolan och sedan brandstationen som nu är bystuga

Det bjöds på öppet hus för att fira att lokalerna håller på att renoveras. Och förstås så firade man med grillade sovlaki.

1 € per spett

Är det “brända torsdagen” så ska det dofta av bränt kött. Att det blir lite bränt sägs höra ihop med att det är lätt att glömma maten på spisen när karnevalerna drar igång. Vi var bland de första som kom för att äta men det lär vara knökfullt i kväll med en massa bybor från Neohori. Det är kul att det skapats en kulturförening som vill arbeta för kultur i olika former i byn. Byn består dels av en gammal kärna men också av massa kringbebyggelse framför allt med utländska husägare. När vi pratade med några unga killar engagerade i föreningen så lyste de av stolthet. Vi ska göra Neohori till den bästa byn på Mani, sa en av dem. Kul med ett sådant engagemang och en stolthet över sin bygd också i de yngre generationerna. Det är förstås bara att önska lycka till med alla ambitioner. Fast vi tycker nog att våra byar vid kusten är ett strå vassare. Men det berättade vi inte för de stolta volontärerna i Neohori. Varför förstöra glädjen? Och de hade tillagat de godaste sovlaki vi ätit på länge.

Stolta volontärer i Kulturföreningen

Alla hjärtans dag

Det är tvära kast i vardagen. I dag är det alla hjärtans dag. Varenda webbtidning skriver något om dagen. Antingen om rosförsäljning eller kärleksskildringar. Det är förväntningar och förmodligen också besvikelser. Men om saker får vara på en svenskt “lagom” nivå så är det väl roligt att få ta tillvara alla tillfällen till det lilla extra. Vi valde att gå ut med vännerna Ursula och Walter och fira denna Valentine dag på den taverna där vi alltid har månadens lunch med program. Precis som på flera andra ställen så erbjöds en speciell Valentine meny med förrätt, huvudrätt och dessert till priset av 15 euro inklusive vin. Vi hade valt svärdfisk som huvudrätt. Det är ju alldeles för sällan som vi äter fisk trots att vi bor i en fiskeby.

Voula serverar svärdfisken

Och mätta blev vi. Den smaskiga desserten som bestod av crepes fylld med choklad och banan sitter fortfarande som en klump i magen. Vi var inte många som åt på de lokala näringsställena denna Valentine dag. Kanske för att tiderna är lite kärvare också för oss utlänningar. Vi ägnade inte denne Valentine särskilt många tankar. Legenderna är många men en präst på 200-talet sägs vara en av dem som lät hjärtat vara med och värnade om kärleken och livet. Och det är väl just detta som Valentin dagen vill få oss att bejaka om och om igen – att vara rädda om varandra och livet. Då blir 14 februari en symbol för att vi kan skapa kärlek och medkänsla varje dag inte bara i ord utan i vårt sätt att möta varandra.

Vad gör man inte för en omelett?

Blöt? Blötare? Nej,blötast!

Ja,bilden är suddig. Vi vet. Hur kan det vara annat när himlen öppnat sig och Karin är lika blöt som en vattenpöl. Fel tidpunkt men på rätt ställe. På eftermiddagen upphörde regnet som strilat sedan morgonen. 15 grader varmt och ganska skönt. Det är då man fattar beslutet att gå ut och hämta maten i naturen. Vild sparris i en omelett är inte fy skam. Så på med gummistövlarna och ut i olivlundarna.Visst finns det härlig sparris nu när olivskörden är avklarad. Så här ser den ut

Sparrisen får ligga till i morgon. Idag blir det bättre käk än en omelett. Det är ju alla hjärtans dag. Hur den menyn ser ut får ni se senare. Nu gäller det bara att torka upp framför kaminen.