Igår var vi bjudna på 4-års kalas. En liten kamrat fyllde år och vi hade passat på att köpa present inne i Kalamata. Det är alltid svårt att köpa födelsedagspresenter när man inte känner varandra så där jättebra. Och särskilt när 4-åringen är en liten hund vid namn Julius! Julius bor med sin matte i Stoupaområdet och vi ser både honom och henne i olika sammanhang. Det händer att Julius hänger med på en och annan av våra vandringar.
Alla 4-åringar kan öppna sina paket själv. Julius fick kämpa lite med det. Men han lyckades till slut. De flesta paketen var olika godsaker som en 4-årig hund gillar att smaska på.
Och vi vuxna som var där slapp smaka på Julius hundgodisar. Hans matte hade ordnat med en fantastisk tårta och andra godsaker.
Julius fick faktiskt smaka lite av ”sin” tårta också. Hans matte lät nog honom få allt han önskade sig denna dag. Hon skaffade honom i Sverige så det är en berest hund!
Tårtan var underbar sa alla andra. Påpekas kan att Karin var ståndaktig sin andra sockerfria dag och bara njöt av en slät kopp kaffe! Grattis Julius. Xronia polla – många goda hundår önskar vi dig!
En buffé med smårätter (skänkta av många personer) fanns att köpa. Liksom drycker av allehanda slag. Och bra priser. 1 euro för ett glas vin och 5 euro för maten. Såklart att många ville vara med.
Och underhållning fanns förstås hela kvällen. De lokala banden och enskilda musiker ställde förstås upp gratis. På bilden ovan är det en tysk pianist som spelar. Då är klockan bara i 19-tiden. De grekiska musikerna kom lite senare. Festen började klockan 17 men ju längre kvällen led desto mer folk. Första timmarna var det nog mest vi utlänningar.
En auktion fanns där man kunde ge bud på en skänkt bouzouki, gitarr samt en katamaran. Vi la inget bud, det räcker gott med vår fiol och dragspel! Och så lotteri förstås! På bilderna nedan syns lyckliga vinnare! Staffan med ett gott Nemeavin från prisbordet. Och Viv med presentkort på 2 yogapass där hon generöst bjuder med Karin. Yes!
Så här fullt med folk var det när klockan närmade sig 20.30. Folkligt, festligt och fullsatt. Vi stannade inte så länge men för de som orkade pågick stödfesten säkert in på småtimmarna. Våra frivilliga är verkligen värt allt stöd!
Där byn börjar finns ett fem våningar högt torn som tillhört en av de mäktigaste familjerna på Mani, Douraki. Det byggdes på 1700-talet och i striden mot turkarna på 1800-talet så fungerade tornet som skydd för en annan mäktig klanledare, Kolokotronis. Historia redan vid infarten till byn alltså!
Det finns 7 bysantinska kyrkor i byn. Vi tittade in i några stycken och alla har vackra väggmålningar. Den äldsta kyrkan är från 1100-talet och heter Agios Petros. Fast målningen på bilden ovan tog vi i den lilla och nyligen restaurerade kyrkan Agios Nikolaos. Den ligger mitt i byn och för ett år sedan var vi där med ett gäng och rensade den stenlagda kalderimen som leder mellan kyrkan och byns infartsväg. Skälet till det var att allt byggmaterial skulle kunna forslas upp lättare till kyrkan. Annars hade det blivit på de ursmala gränderna.
Vi hade sällskap med våra engelska vänner på vår byrunda. Fortfarande lyser kalkmålningarna vita på gränderna. Här målas det blommor och mönster i gränderna inför varje påsk. Utanför byn och högt upp längs en bergvägg ligger den lilla bykyrkogården. Undrar hur många som orkar vandra dit upp på kvällen för att tända ljus på graven. Idag bor det ett 50-tal personer i byn och de flesta är äldre. Fast 5 barn såg vi som spelade fotboll i en trång gränd. De åker skolbuss ner till kusten och byn Stoupa varje dag. Gissar att de tycker att det är roligt att komma till ett större sammanhang!
Äldsta kyrkan, Agios Petros, gick vi inte in i men den lär ha ikoner och fresker som är värdefulla. 
Här står vi i klocktornet. Ser ni de vackra utsmyckningarna på tornets väggar?
Väl utrustade, inte bara med paddlar utan också flytvästar över bikinin. 
